Jag lovade att göra mitt bästa och det har jag verkligen inte gjort. Jag lovar hela tiden att våga göra det som är rätt, att faktiskt leva mitt liv så som jag vill leva det. Jag tror att jag precis kommit fram till vad jag vill och det är inte alls det jag alltid trott att jag skulle vilja göra.. Men jag vet inte om jag vågar.. Det är det här jag hatar. Jag vill vara stark och modig men jag är så jävla feg igentligen. Jag vet vad jag vill men vågar inte ta det. 

Hade någon av er levt idag, så hade jag nog frågat er. Jag känner inte av er längre. Allt är så ensam. Och jag känner mig löjlig som skriver det här på en blogg. Men jag måste prata av mig och jag tror inte att någon av mina vänner förstår. Även om de skulle förstå, ja menar.. verkligen förså så skulle det ändå inte hjälpa mig.