Jag lovade att göra mitt bästa och det har jag verkligen inte gjort. Jag lovar hela tiden att våga göra det som är rätt, att faktiskt leva mitt liv så som jag vill leva det. Jag tror att jag precis kommit fram till vad jag vill och det är inte alls det jag alltid trott att jag skulle vilja göra.. Men jag vet inte om jag vågar.. Det är det här jag hatar. Jag vill vara stark och modig men jag är så jävla feg igentligen. Jag vet vad jag vill men vågar inte ta det.
Hade någon av er levt idag, så hade jag nog frågat er. Jag känner inte av er längre. Allt är så ensam. Och jag känner mig löjlig som skriver det här på en blogg. Men jag måste prata av mig och jag tror inte att någon av mina vänner förstår. Även om de skulle förstå, ja menar.. verkligen förså så skulle det ändå inte hjälpa mig.
Jag måste lösa det här själv.
Ska lägga upp en plan. Den ska jag följa och när jag nått mitt mål då ska jag inte låta mig övertalas av någon att ändra mig. Ingen. Inte den här gången.
Jag har inte så mycket att kämpa för just nu men andra verkar tycka att jag har allt att kämpa för.
Att flytta utomlands och bara vara blir bara mer och mer lockande för mig. Ensam.
Musikpremiär om 2 veckor. Det ska bli jättekul I guess.. Känner inget speciellt. Jag är stressad över allt och ingenting men förmår mig inte känna mer än så, för något. Vad håller jag på med?
Jag vill byta ut hela min garderob, till kläder jag aldrig använder.
Jag vill fixa en helt ny och vågad frisyr.
Jag vill för en gångs skull bli riktigt brun och åka båt, ensam ute någonstans i skärgårn.
Jag vill skaffa ett nytt pass och dra utomlands, dricka gin & tonic i soluppgången fortfarande full och försöka minnas hur livet brukar vara här i sverige.
Jag är jättetrött just nu och kollat på en sorglig film så excuse me om jag är lite deprimerande här...
Fyfan vad mycket JAG. Men har fått höra att man ska vara självisk, ta hand om sig själv innan man kan börja tänka på andra. Jag är så fruktansvärt trött. Trött på allt bara. Måste man alltid förklara sig? Kan man inte få må skit bara?
Skola imorgon. Jag klarar mig så mycket bättre utan dig.
Sitter vid vatten, på ett berg, under en bro och bara är. Varit ute och gått i snart en timme. Hörlurar i och tänker på allt. Allt som varit. Allt som är. Vet inte vart jag får plats. Behöver komma fram till nåt men vet inte vad, bara att jag måste. Allt är för mycket men samtidigt för lite. Jag vet snart inte skillnaden längre.
Inte haft så mycket inspiration den senaste veckan, snarare tvärtom.
Sitter hemma och skriver på en psykologirapport, missuppfatta mig inte- älskar psykologi men just nu vill jag bara kasta in min dator i vägen, dra på mig jackan och gå ut...
Vet ni vad, jag ska fan i mig göra det. Jepp, förutom dedär kasta-dator-in-i-vägen-saken...
Var ute och gick inatt också, hittade en "väg" som jag trivs att gå, ska nog fortsätta med det. Ensam. Inte för att jag kör med nåt sånt där skitsnack som "ensam är starkast- blablabla" utan för att Ensam är... skönt!
Har ju inte uppdaterat på ett tag eftersom jag haft det fullt upp i skolan och stressen får mig snart att kollapsa.
Därför spenderar jag nu hela helgen hemma i soffan, idag har jag suttit och skrivit på en rapport i psykologin. Det går långsamt framåt.
Nu tänkte jag försöka koppla bort min kraftiga stress och ångest med en film. Det blir den gamla godingen: Bridget Jones's Diary, den visas imorgon på TV för er som vill se men är lite mer hederliga än jag- om ni förstår :)
